Upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag är så trött på det här nu vet inte om jag kommer orka så länge till. Nu har försäkringskassan bestämt att jag inte kommer få någon sjukersättning. Trots att 3 olika läkare har sagt att min arbetsförmåga har varit helt nedsatt så bedömer försäkringskassan att den var nedsatt med mindre än 1/4. Dom säger att jag efter 14 dagar borde skaffat mig ett nytt jobb, eftersom de anser att jag skulle kunnat jobba med nått annat än i receptionen. De verkar inte bry sig om att jag inte kunde gå eller röra mig normalt utan enorm smärta. Att jag knaprat mer piller än narkomanerna på knutan och kämpar på min sjukgymnastik för att kunna komma tillbaka så fort som möjligt. Blir så ledsen på allt det här. 3 månader efter min olycka så måste ja äta narkotika-klassade smärtstillande för att kunna jobba. För jag måste jobba. Har inga pengar, skyldig andra massor och vet inte riktigt hur jag ska betala mina räkningar. Just nu känns det bara skit. Varför ska man betala in massa skatt för att få rättigheter när sånt här väl händer? För det verkar ju inte direkt som det är lätt att få hjälp när man väl behöver det. Så hur blir denna månaden nu då? Magisteruppsats och jobba 75%. Känns inte så lockande med tanke på hur ont jag har nu efter helgen. Men verkar inte som jag har några val längre. Va bara tvungen att skriva av mig. Sjukt frustrerad just nu.