Hej hopp alla glada! Just nu ligger jag nedbäddad till tusen och med benet i allt för högt läge. Varför? Ehh, jooo... Igår hade vi en helt underbar dag. Svischade ner för backar och njöt av solen. Gick riktigt bra och vi plöjde svarta backar och massa skoj. Sista åket för dagen. En liten jävla familjebacke så händer de. Missar en snövall och faller som en fura. Jag hör hur jag själv skriker som en liten bebis och tänker "hoppas allt sitter fast". Fy fan va ont det gjorde. Värsta smärtan jag känt och paniken börja sprida sig. Kunde inte röra benet och knät gjorde så jävla ont. Sen är allt lite suddigt. En ambulansskoter kom och hämta mig och så hamna ja i en sjukstuga hos världens mest inkompetenta läkare. Har mer hål i armarna än en schweizerost och han gick in i mitt onda ben om och om igen. Grrr. Tyckte lite mer om honom när han pumpa mig med morfin och jag fick må lite bättre och skratta lite :) Sälens sjukhus kunde tydligen inte ta emot mig så blev en ambulans färd till Mora 11 mil bort. Mer morfin, lustgas, gips, röntgen och en hel jävla hög med smärta. Inget brutit i alla fall. De kunde inte kolla ledband och menisk ordentligt då det inte gick att röra mig utan att jag bröt ihop. De lutar dock åt att nått av de är trasigt :( Fått remiss till sjukhuset i hbg tills ja kommer hem. Men hoppas på succé. Efter mkt om och men va vi hemma igen vid halv 3 på natten. 11 timmar senare.

Idag har varit lite omständlig. Inte lätt att va invalid. Benet är enormt och gör fortfarande galet ont. Smärtstillande är min bästa vän just nu :) Fixade med skidor, liftkort, apotek och handling förut. Slutade med att jag svimmade på Ica och nu ligger jag i soffläge och chillar igen. Linn har varit min ängel idag. Min högra hand, vårdtagare och personliga assistent :) Kommer i alla fall få stanna här i soffan fram till hemfärd. Men får försöka finna lite harmoni ensamt i en fjällstuga nu :) Wish me luck!! KÄRLEK!